pickford

Lördag 13:48.
Varför går dagarna så fort? Jag har varit uppe sedan nio, tränat mellan tio och elva, ätit brunch, dammsugit, tvättat och klockan är redan två?

Förra helgen planterade jag om krukväxterna. Något tidigt, men jag var så sugen på det att jag inte kunde låta bli. En ny snygg rosa kruka satte jag en i. Men nu verkar det som att den nya jorden har gjort mer skada än nytta. Vissa av växterna har nämligen adopterat en ljusgul obehaglig färg som jag inte tror pekar på direkt friskhet. Jag (miss)lyckas alltid att ta död på mina växter av någon anledning. Bäst är att låta dem vara.

Och med rubriken menar jag inte en sån dag som man kan läsa tidningen i sängen fram till klockan tolv, utan en sån dag man inte skulle göra ett "En dag med Fröken Pickford-reportage". Har jag förvirrat tillräckligt nu? Kort sagt har det inte hänt så mycket idag mer än att jag spenderat näsan i en räknebok för externredovisning. Parallellen till DN drog jag för att de alltid skriver exakta klockslag.

06:30 Pickford går upp och kokar te. Läser tidningen. Ser på nyheterna. Tvingar i sig en smörgås.
07:45 Cyklar till universitetet och får en gren i ansiktet som avsöndrar vatten och smetar ut både mascara och eyeliner
08:02 Börjar räkna kapitel 2 i kurslitteraturen
09:38 Äter riskakor och päron och är sugen på något varmt att dricka, men avstår
11.45 Lunch
12.15 Fortsätter räkna
14.00 Fäller några spydiga kommentarer
16.00 Affären besöks för att handla till kvällens middag
17.30 Äter middag
18.13 Publicerar detta inlägg

Ni förstår galoppen. Mina dagar är inte speciellt tråkiga i mina ögon. Även fast det är ganska enformigt så är de nog ganska normala. Den här dagen har varit speciellt enformig men ändå har jag fått mycket gjort kanske för att mitt schema just inte är så sjukt händelserikt. Men de personer som DN Söndag rapporterar om verkar ju för tusan som att de aldrig sitter still. Men får de ändå något gjort? Man kan ju undra... Hur som helst så är det ju de som är intressanta att läsa om (om man nu anser det) och inte superokända Pickford i en svensk universitetsstad som "inte gör någonting"...

Jag är så lycklig just nu. Det bara är så. Allt känns så bra, så komplett. Mitt självförtroende är på topp, högre än det någonsin varit och mina vänner har aldrig förstått mig mer.

Har fått min synt såld nu! Helt underbart skönt att bli av med den. För pengarna köpte jag idag en jacka som jag velat ha länge. Det är ju alltid trevligt när såna plagg är på 50% rea vilket det råkade vara just den här dagen då jag kom dit. Det fanns en jacka kvar i den färg och storlek jag ville ha och just precis den kostade 2000 istället för 4000. Jag sålde synten för 1600 så egentligen kan man ju säga att jag bara behövde lägga 10% av ursprungspriset från mina sparpengar. Jag är en fantastisk affärskvinna!

Nu sjunger A på Lill-Babs i köket. Dags att sova.

Inte ens ett U på tentan kan få mig på dåligt humör just nu.

Just nu skiter jag A som säger: "Du säger ju alltid att du tror att det gått dåligt och så får du VG iallafall!" Om jag blir godkänd på den här tentan ska jag ge honom rätt och aldrig mer säga något om hur jag tror det har gått på en tenta. Den här tentan kändes verkligen som en ka-ta-strof. I sann Tony Irving-anda.

Nu måste jag fokusera så att jag kan njuta av helgen trots detta [eventuella] nederlag:

1. Kusin A alias Syster A kommer till Linkeboda om en timme!
2. Thaimat till middag!
3. ...Let's dance ikväll...?

Nu vill jag att Anna Skipper ska börja igen.

Igår kväll satt jag och tittade på "Vem vet mest?" på ettan. Det där frågesportsprogrammet där de släcker lampor om man svarar fel. Frågorna handlar om allt mellan himmel och jord. Jag slötittade lite på programmet medans jag höll på med något annat. Plötsligt lyssnar jag till när jag hör frågan: "Vilken Mary startade tillsammans med Charlie Chaplin och sin make Douglas Fairbanks ett produktionsbolag?" Rätt svar: Mary PICKFORD. Ja, det är henne jag döpt bloggen efter, indirekt. Egentligen är den döpt efter Katie Meluas låt "Mary Pickford used to eat roses" (som faktiskt handlar om hur bolaget startades tillsammans med Fairbanks, Chaplin och en tredje snubbe vid namn David Griffith).

---

Nu måste jag plugga innan The Tudors börjar kl 22!!!

...och jag har nästan lyckats misslyckas med mitt försök till att blogga 2009. Just idag har det inte hänt så mycket. Har spenderat större delen av dagen på mina gamla breddgrader (Colonia) med en lagbok och en uppsjö svåra frågor. Väl hemma försökte jag mig på en spenatsoppa som blev väldigt...grön. Men den var god, faktiskt.

Varför, varför, är det ingen som nappar på mina blocket-annonser? Så ful är klänningen inte, och så uråldrig är inte synten... Så det så.

Just det. Välkommen hem, Gotland. Lovar att vi ska ta en IKEA+Maxi-tur snart. Think we need it. Both of us.

Nu ska jag försöka ta upp mitt bloggande igen. Får se hur länge det håller. Men jag vet att jag mår bra av det så ska försöka se det som en skön avkoppling av skriva av mina tankar! Har tänkt att jag ska försöka vara mer positiv i år. Eller i alla fall väga upp mitt klagande med något positivt! Eller så här: jag ska inte sluta tycka, jag ska tycka positivt (om det som inte är negativt, dvs).

Just nu tittar jag på Körlsaget. A är i Stockholm och jag är helt själv. Idag har jag städat, pluggat till tentan och haft på mig nya örhängen (såna kan göra att man tänder på sig själv när man råkar se sig själv i spegeln).

Min bästa julklapp: en mixer. Den förgyller varje stund av min dag. Gör fruktdrinkar varje morgon. Till slut vill man gegga ner allting i den där kannan och prova hur det blir. Apelsin, päron, kiwi och banan och till slut soyamjölk blir hur gott som helst. Jag vill bara ha mer och mer!

Jag vill måla om. Inte för att det egentligen behövs eller för att jag vill ha ett nytt utseende på lägenheten, utan för att jag vill stå i slitna hängselbyxor och kladda på en vägg...