Saker jag inte riktigt kan förhålla mig till...
Man ska ju inte jämföra saker och ting som inte har med varann att göra men det går ju som bekant inte att låta bli. Något som jag (detta är jag inte ensam om) kan förhålla mig till eller riktigt uttala mig om på ett bra sätt är bloggar à la blondinbella. Säger man att den är dålig och ointressant så är man avundsjuk för att man själv inte uppnått samma framgångsrika status vid 17 års ålder och säger man att man gillar den så är man ytlig och korkad... Skulle jag säga att Blondinbella var en oförstående blåst tonåring som inte alls fattar vad livet går ut på måste jag ju gå till mig själv och fråga mig vad som är så jävla bra med det jag gör då? Nej, jag vet inte hur jag ska förhålla mig till det där...
Går jag däremot, efter att ha läst några fjortisbloggar, in på någon nyhetssajt och läser om börsens upp och ned gång, eller om svältande barn eller människorättskämpar eller hon i Österrike som blev instängd i en källare i tjugo år, våldtogs och födde sin pappas barn, blir det helt plötsligt så himla mycket lättare att förhålla sig till det jag skrev om ovan.
Men är inte det att göra det lätt för sig? Att nedanalysera någonting bara för att det finns andra saker som verkar så himla mycket viktigare och får detta någonting (blondinbellas blogg) att verka så fruktansvärt meningslös? Vad ska man utgå ifrån för att få sina åsikter att bli så värdiga som möjligt? Javisst, man kan säga att fjortisen verkar helt blåst och bortskämd och tror att hon är en 30årig kvinna i affärslivet som aldrig har sett ett problem à la flickan i källaren. Men vad är det för jävla analys? Den säger ju ingenting? Den förklarar ju inte varför jag stör mig på Blondinbellas blogg, om det nu förhåll sig så.
Kom med bättre argument så man orkar lyssa på nedvärderingar!
Går jag däremot, efter att ha läst några fjortisbloggar, in på någon nyhetssajt och läser om börsens upp och ned gång, eller om svältande barn eller människorättskämpar eller hon i Österrike som blev instängd i en källare i tjugo år, våldtogs och födde sin pappas barn, blir det helt plötsligt så himla mycket lättare att förhålla sig till det jag skrev om ovan.
Men är inte det att göra det lätt för sig? Att nedanalysera någonting bara för att det finns andra saker som verkar så himla mycket viktigare och får detta någonting (blondinbellas blogg) att verka så fruktansvärt meningslös? Vad ska man utgå ifrån för att få sina åsikter att bli så värdiga som möjligt? Javisst, man kan säga att fjortisen verkar helt blåst och bortskämd och tror att hon är en 30årig kvinna i affärslivet som aldrig har sett ett problem à la flickan i källaren. Men vad är det för jävla analys? Den säger ju ingenting? Den förklarar ju inte varför jag stör mig på Blondinbellas blogg, om det nu förhåll sig så.
Kom med bättre argument så man orkar lyssa på nedvärderingar!
Det var inte igår
som jag skrev här. Lite för att mitt liv är helt ointressant just nu och det knappt händer någonting som är värt att skriva om. Jag tänker knappt längre. Dagarna ser verkligen precis likadana ut och jag är rädd att jag fastnat i något slags "det-här-är-livet-efter-det-att-barndomen-är-slut-kris". Men det är väl när det är grått och tråkigt som man skriver som bäst? Brukar inte de som författar eller skriver vara arga eller ledsna eller irriterade över någonting? Hur ofta läser man egentligen om någonting som är kul? Dagstidningarna skriver ju bara om det som är problematiskt. Alla negativa saker ska framhävas eftersom att det är det som är värt att göra någonting åt. Det enda som inte har någon negativ framtoning i en dagstidning är kultursidorna - de som ska vara underhållande. Tro mig, inte har jag blivit underhållen av dem någongång och då är jag ändå inte kulturellt handikappad. Böcker då... hur ofta läser man en rolig bok. Den enda bok jag kan komma på som kan klassas som rolig är Populärmusik från Vittula och den har jag inte ens läst...
Jag är inte bitter.
Jag är inte bitter.
