pickford

...väldigt mycket...

"Om jag blir godkänd på den här tentan ska jag ge honom rätt och aldrig mer säga något om hur jag tror det har gått på en tenta." Detta lovade jag A den 16 januari när jag var helt övertygad om att jag inte hade klarat tentan. Härmed lovar jag att aldrig mer spå i tentaresultat förrens de har kommit. Om någon frågar ska jag bara nonchalant rycka på axlarna och säga "bra" även fast det har gått piss. FÖR JAG KLARADE TENTAN!

När jag för cirka en halvtimme sedan halkade hemåt i kylan och isgatan kom jag att tänka på de där varma dagarna i maj precis innan jag skulle flytta. Gotland och jag satt i gräset i tjugofemgradig värme med gubbarna och njöt av att inte komma någonvart i avtalsrättsböckerna. I början av juni var det så varmt att gräset var gult.

Oftast när jag gör något och känner att jag börjar tröttna, t.ex. plugga, beror det på att jag gör just något som kanske inte är så roligt eller att det faktiskt är roligt och intressant men extremt energikrävande. Då kan jag ju ta pauser för att vila upp mig och göra något intelligensbefriande ett tag. Sen känner jag mig pigg och fräsch. Inte den här veckan. Igår och idag har jag varit så sanslöst trött att jag knappt sett klart. Paradoxalt nog har jag sovit som en prinsessa. Jag brukar inte ha problem med att gå upp på morgnarna. Imorse fick jag häva mina 48 kilo ur sängen för att komma upp. Idag, liksom igår, har jag fått uppskattningsvis 30% gjort av min måste-göra-lista.

Inatt drömde jag om ormar. Drömmen utspelade sig i mitt gamla flickrum i Stockholm. Under sängen låg en liten, förjävlig, ihoprullad svart orm med vitt huvud. Den bara låg där och skrämdes. Helt plötsligt "hoppar" en grön trädpyton fram från ingenstans och biter tag i min fot. Blodet isar sig i mig och ormen faller helt plötsligt livlös till marken. Jag ringer Vårdguiden som meddelar att jag behöver något typ av anti-gift inom 48 timmar. Jag återvänder till ormrummet, mitt rum, och får veta att det är Anders Bagge som äger ormarna. Den lilla svarta börjar röra sig mot mig. Jag vaknar och är på väg ur sängen som en reptil (haha). Jag har fortfarande inte förstått att jag är vaken och att jag fakstiskt inte är omgiven av ormar då jag får en snilleblixt: Pytonormar är inte giftiga!

Ikväll börjar äntligen Anna Skipper igen. Jag får bortse från att det är Bråding-bruden och koncentrera mig på Anna istället.