pickford

Ett minne från min tid på Rivieran...

En dag för ett par år sedan bestämde J, V, L och jag oss för att lämna Nice för en dag och göra ett besök i furstendömet. Ni vet, dit Grace Kelly kom som vacker filmstjärna på 50-talet, blått vatten, gator av marmor och där en städare tjänar 3000€ i månaden. Där stadens invånare har helikopterplattor på taket. Där Jan Guillou gjorde bort sig som nybliven journalist då han under en intervju frågade om stadens planering på expansion. Där man helt enkelt känner sig som någon man aldrig tidigare varit. Jag pratar förstås om Monaco. Det enda landet på jorden där man faktiskt inte behöver vara rik för att känna lyxen. Det räcker att stå vid strandpromenaden där världens fotbollsstjärnor har inpräntat sina fötter i marmorn för att känna hur egendomligt det är.

Efter en äkta Monte-Carlo lunch (som vi absolut inte hade råd med) beger vi oss ner i gränderna. Där får J & V (two men in their 20's) syn på denna bil. De våta pojkdrömmarna gör sig naturligtvis påminda. James Bond, pangbrudar, fantastiska motorer, milslånga slingriga bergsvägar i furstendömen osv. You do the math. Efter en stunds fotande och dreglande hör vi någon som harklar bakom oss. Där står en man i fyrtioårsåldern med perfekt solbränna klädd i vita linnebyxor och brun skjorta och RayBan-solglasögon. Han har kritvita tänder och tänder en cigarr. Grabbarna som förstår att det är bilens ägare stammar fram något oförståeligt. Jag backar bakåt och gömmer min kamera rädd för att framstå alltför turistig. Mannen ignorer pojkarna i mitt sällskap, går fram till mig, drar ner solglasögonen på nästippen och frågar på klingande amerikanska "You wan't a ride, miss?". Jag som är van vid framfusiga fransmän har efter ett halvår i detta land fått något slags inprogrammerad mening i huvudet. "No, thanks." Säger jag till mannen och ler ett besvärat leende. Han ler tillbaka, hoppar in bilen och bränner iväg.

J & V kommer emot mig skrikandes och flaxandes med armarna. "Va fan, S, fattar du att vi hade kunnat få åka i den där!?!?!?!" "Är du helt pantad?" "Vet du vad det där är för modell?!?" "Fattar du inte att det där är bilarnas bil" osv osv. Jag hör dem knappt utan bara tittar ner i gränden där bilen har försvunnit, helt oförstående att George Clooney precis erbjöd mig skjuts genom Monaco...