pickford

Att vardagen börjar med en tidig morgon gäller väl de flesta. Ingen kan väl tycka att det är skönt att stiga ur sin varma säng och släpa sig till duschen eller till kaffebryggaren. Personligen tycker jag att det är vidrigt att stiga upp tidigt på morgonen. Många tror att det enda sättet att råda bot på morgonplågan vore att gå till sängs tidigare och få mer sömn, men tyvärr handlar det inte om tidsbrist eller sömnbrist utan något annat ? gener och ett historiskt fenomen.

Jag tror nämligen inte att det är en fråga om vana när på dygnet man är trött utan snarare en fråga om personlighet och gener och framför allt ? ålder. Ju äldre man är desto mindre sömn behöver man, det är ju vetenskapligt bevisat. De som generellt sett verkar vara piggast på morgnarna är pensionärer ? alltså de som inte jobbar. Men om man nu tillhör denna oturliga del av befolkningen som fungerar bäst på eftermiddagen, kvällen och natten är man förevigad morgonpinan vardag ut och vardag in resten av livet för att man har ett samhälle att anpassa sig efter då samhället är en morgonpigg funktion. Människor förväntas att komma till jobbet klockan åtta, utvilade, med humöret på topp och göra ett bra jobb.

Men varför? Vem har egentligen bestämt att vi ska ha ett sånt samhälle där man går upp tidigt på morgnarna? Det kan ju komma från den tiden då vi inte hade elektricitet och var beroende av dagsljuset. Man gick upp med solen och började arbeta och slutade när solen gick ner. Fine. Det köper jag. Men i modern tid är det ju faktiskt så att majoriteten av den arbetande befolkningen inte är beroende av solljus för att arbeta eftersom de ändå arbetar inomhus. Istället är det tvärtom ? vi vill gärna spendera vår fritid ute i naturen när det är soligt och trevligt. Tyvärr är det ju svårt under vintertid eftersom att vi aldrig har fritid när det är ljust. De timmar på förmiddagen det är ljust sitter vi trötta instängda på våra arbeten och sen när vi får gå hem och ha fritid på eftermiddagen har det blivit mörkt! Tänk om man då istället fick sova till åtta, halv nio en vardag, gå upp, äta frukost, ta en härlig långpromenad i ljuset och sedan vara på jobbet pigg och glad vid elva, tolv för att sedan jobba under den mörka eftermiddagen och en bit in på kvällen.

Tror att en stor del av befolkningen håller med mig och de som inte gör det kan ta sig en funderare...


"Den utsövde är sällan helt pessimistisk." - Carl Hammarén

...som gällde på fruktstunden.
Bara så ni vet.

Att vara sig själv och respektera andra. Ord man har fått höra ända sedan man började dagis och satt i ring på golvet under nån fruktstund och höll varandra i händerna (om ni inte känner igen det här har ni förmodligen inte gått i skola finansierad med statliga medel).

Jag menar - det är klart att det är bra att man som liten lär sig att man ska respektera andra men kommer man verkligen lära sig hur man ska respektera andra, annat än de grundläggande principerna om du skall inte döda, stjäla, osv. Nej därför att människan är inte av den naturen att vi visar respekt eller vördnad om vi inte vet att vi kommer att få något tillbaka. Så med andra ord kan jag säga att den nytta jag drar av att respektera dagiskillen är att jag kan förvänta mig att han ska respektera mig tillbaka? Men så funkar det ju inte.

Du skall göra mot andra som du vill att andra skall göra mot dig. Där har vi den - dagisbarnens princip nummer ett. MEN - om någon är dum mot dig skall du genast säga det till en vuxen så kan de reda ut det!  Inte fan har jag haft någon nytta av respekten jag visade honom  som satt bredvid mig och höll mig i handen för femton år sen?  Men jag kanske har haft det i relationen till andra? Ja, de som jag tycker om, de jag har något utbyte av att umgås med, dem visar jag respekt. Men det är ju för att jag vet att de kommer vara snälla tillbaka, inte för att det finns en grundläggande princip om att jag ska vara snäll mot alla!

Så idag möter jag dagiskillen igen - han är lika svinig som för femton år sen, han har med andra ord inte tagit till sig något av dagisprincipen. Så jag ber honom skita ner sig och sen är det inte mer med det. Och inte fan bryr jag mig om att jag borde behandla honom med respekt bara för att jag vill bli behandlad med respekt och därför att det är "du skall göra mot andra som du vill att andra skall göra mot dig"-principens  grundläggande syfte.  Jag är ganska säker på att han inte hade principen från frukstunden 1993 i bakhuvudet när han var svinig mot mig idag,  2008, om hans högsta önskan inte var att jag skulle be honom skita ner sig, för då har ju principen tjänat sitt syfte.

"Det är lättare att vara grov när man har en flickfrisyr från 1600-talet." - Björn Gustafsson

...vilket jag börjar förstå. Snart är det så många lösenord att hålla i huvudet att man bara kan komma ihåg att man ska skriva lösenordet men inte hur det lyder.

Någon har ju faktiskt kommit på den alldeles briljanta idén att internet-sidorna kan spara ens inloggningsuppgifter vilket ju i teorin är en alldeles utmärkt idé för en vanlig slösurfare som jag. En IT-tekniker skulle säkert ha en hel del att säga till om gällande säkerhet och hackers etc, men jag tvivlar på att någon skulle hitta något intressantare än kolapapper och gamla facebook-mail i min inbox (från den tiden då folk fortfarande skrev på min vägg...). Speciellt nu när jag outat att mitt lösenord är password lär ju intressekvoten på mina mail stiga avsevärt....

Dynamit-Harry var  förbi idag!  Det blev ingen vidare konversation, men en kopp kaffe och en morot delade vi iallafall i tystnad...

DH är helt underbar. Liten, lurvig och alldeles förskräckligt söt. Han har inte sagt så mycket än, ganska märkligt egentligen, man brukar ju iaf hälsa när man flyttar in. Men när jag skulle hälsa så sprang han kvickt in bakom en flyttlåda och satt och tryckte en hel kväll. Men det kommer nog snart, jag ska ge honom lite tid. DH är inneboende hos min granne fröken Gotland som även är hans matte.

Har funderat lite på det här med internskämt...

Gud vad internet distraherar med femtielvatusen miljarder grejer man upptäcker att man "måste" göra innan datorn stängs av... Allting tycks vara så himla mycket roligare än just det man måste göra. Och det är det som är så jävla konstigt - jag sitter ju här som student vid ett universitet för att jag har valt det själv. Ingen har tvingat mig. Jag valde ju det här för att det var roligt?! Oh vad skönt det vore att vara en guldfisk ibland....